Fake nature
I skrivande stund arbetar jag med två oljemålningar med titeln “Fake nature”.
Jag har alltid gillat att måla ornament, fast på mitt sätt. Det brukar smyga sig in lite här och där i mina målningar i perioder. Ett väldigt skönt sätt att måla. Inte tänka bara göra. Mönstren växer fram av sig självt och eftersom jag aldrig skissar så har jag inte en aning om hur det kommer att sluta.
De ornament jag gör nu är som ni ser inspirerade av kurbitskursen jag gick förra helgen.
Det går åt mycket färg eftersom jag målar över och om. Vanligtvis målar jag tunnare och lager på lager men just i dessa målningar vill jag ha ganska mycket färg på penseln och t o m flera kulörer på en och samma gång för att få fram lite merlerade ytor.
Oljefärg torkar sakta och jag behöver därför ha torkmedel i mitt medium vilket jag inte gillar eftersom det bidrar till lite ohälsosam luft. Jag har inte tid att vänta på den naturliga oxideringsprocessen. Om jag hade skissat först så kunde jag ju bara fylla i. Gå mot ett mål. Men det funkar inte för mig. Tyvärr. Försökt. Går ej. Processen skapar mina motiv. Det är bara att acceptera trots slöseri med både tid och färg.
Men, när motivet är klart då är det så himla behagligt med just det faktum hur mycket målningen innehåller. Jag upplever tydligt den energi jag använt för att nå mitt mål. Det är då jag gärna smeker mina målningar. Tar på dem. Känner lagren. Idéerna. Frustrationen. Känslor som jag uttryckt visuellt, trott på, ändrat, bytt riktning, bearbetat, testat en, två, tre olika vägar att gå.
Jag målar ofta över stora delar i mina målningar. Eller alltid. Kan lägga ner väldigt många timmar och dagar och plötsligt ser jag färgerna och motivet i ett annat ljus (inte bokstavligt) och måste skrota, utan eftertanke, både det ena och det andra. Ibland allt. Skrapa eller torka bort eller måla över.
Men till slut når jag fram till något och när det är som bäst umgås jag sen gärna med min målning ett bra tag. Låter handen känna på ytorna. Lager av olika berättelser.
Detta sker långt ifrån vid varje avslutad målning men när det sker är det en känsla av att jag är en mästare. En mästare på något jag inte kan förklara.
Stora ord? Tja…kanske, men det är så det känns.
“Det helgade rummet” Akryl på papp. Mått: 120 cm x 90 cm
Akrylmålningen “Det helgade rummet” från 2013 är just en sådan målning, som består av många lager både färg och berättelser. Under processens gång bytte den skepnad väldigt många gånger. När den till slut var klar märkte jag att jag gärna gick fram och smekte ytorna när jag stod och såg på den. Den hänger i mitt vardagsrum och det är många som uttryckt att de tycker väldigt mycket om den. Flera har velat köpa den. Till rätt pris så.
Närbild på akrylmålningen “Det helgade rummet”